Om

Den här bloggen uppdateras av en för det mesta ganska glad trädgårdsamatör. Vi bor i ett sjuttiotalshus på landet och här fanns inte mycket att bli glad över när vi flyttade in i december 2005. Vi misstänker att tidigare ägare, som ska ha varit passionerat trädgårdsintresserade, helt enkelt flyttade med sig det mesta i trädgården när de sålde huset till dem som ägde det innan oss. När våren kom och vi otåligt väntade på spännande växter i rabatterna fanns det inte så mycket mer än ett gäng hostor på rad, buxbom, lavendel och några fula rosor som missprydde sin plats.

Några månader senare föddes lilla N och tiden räcker inte till för allt jag skulle vilja göra. Men ändå tror jag att det sakta men säkert växer fram en trädgård vi gillar. Vi gör lite i taget, gräver lite här, planterar lite där. Och egentligen – varför ska man ha bråttom? Bättre egentligen att känna efter hur man verkligen vill ha det.

Läste en gång att någon sagt – Tålamod är en dygd, särskilt i trädgården. Och det tycker jag stämmer! Att skapa en trädgård är inget hastverk.

Jag strävar också efter att skapa en trädgård som ska bli en oas där man kan återhämta sig. En trädgård som är till för njutning och inte bara ständigt arbete. Jag tycker också om när man kan äta det man odlar, det optimala är att odla vackra och samtidigt ätbara saker. Dofter, smaker, fjärliar och bin vill jag ha! Och så lite plats för Lilla N att leka, fast helst inte så mycket gräsmatta.

Trädgården ligger i söder bakom huset men sluttar ned mot huset + att det är skog bakom, så det är inte riktigt gassande soligt. Vi har en stor bergknalle också, ett växthus som är fult men stort och så en liten trädgårdssnutt på framsidan av huset i norrläge.